Hur ska den ekologiska certifieringen för de småskaliga mathantverkarna se ut?

Under Særimner genomfördes en debatt mellan Christian Nyrén, KRAV/Aranea, Ingemar Helbe SMAK, Anne Eriksson, Bondenära och Inger Källander, Deltagardrivna garantisystem. Debattledare var Marianne Wanger. Tyvärr blev Lena Söderberg, vd på KRAV sjuk vilket var tråkigt eftersom mycket av frågorna från publiken vände sig mot det enda kontrollorgan som har arbetat en längre tid på marknaden.

Målet för debatten var att klargöra för de småskaliga mathantverkarna vad de olika ekologiska certifieringsorganisationerna står för och att ge mathantverkarna möjlighet att för certifieringsorganen ge sin syn på hur de vill att en ekologisk certifiering ska gå till. Dessutom var målet att se på hur vi ser på en ekologisk certifiering i framtiden.

Certifiering

KRAV har egna regler med EU´s regelsystem som grund. De tar genom regelarbetet ett utvecklingsansvar för det ekologiska lantbruket. Reglerna är framtagna av dess medlemmar bestående av representanter från handeln, konsumenterna, förädlingsindustrin och lantbrukarna. Aranea utför kontrollerna för såväl KRAV som EU-regler, Svenskt Sigill eller övriga uppdragsgivare.

SMAK kontrollerar enligt EU´s regler, de utför även kontroller av andra slag såsom SMAKs´s ursprungliga uppgift att kontrollera Sveriges potatisodlare och packerier, Svenskt Sigill men de kontrollerar inte enligt KRAV´s regler.

Bondenära förhandlar fortfarande med Jordbruksverket för att bli godkänd som kontrollorgan för ekologisk produktion, de kommer att arbeta utifrån EU´s ekologiska regelverk.

Ingers Källanders deltagardrivna system är inte godkänt inom EU men används i många länder i Syd främst Latinamerika men även i Asien, Afrika, Nya Zeeland och USA. Inom EU finns systemet i Italien och England. Tanken är att de som är mest berörda av ett garantisystem är de som är mest delaktiga och tar ansvar. Ofta är även konsumenter, rådgivare och/eller miljöorganisationer med i arbetet. Det passar småskalig produktion. Systemet kräver en stor öppenhet i verksamheten. Man går ihop en grupp som tillsammans beslutar sig för att certifiera sina produkter, man arbetar folkrörelsebaserat, med en dokumenterad procedur, upprättar ett avtal med producenten, metoder att följa upp kontrollen och konsekvenser för den som inte följer reglerna. Ett märke ska finnas.

Kontrollrelation

Aranea och SMAK är överens om att kontrollen ska genomföras av en tredje part, någon som inte är engagerad i det enskilda företaget. En neutral tredje part eftersom förtroendet för producenter minskar. Bondenära vill genomföra kontroller genom att bonde kontrollerar bonde. Inger Källander anser att regler och utbildning inte är viktigast eftersom det inte går att reglera oss till ett förtroende. Ett positivt arbete mellan kontrollant och producent bygger upp en relation och en solidaritet med certifieringssystemet och det ger oss ett förtroende från konsumenterna. De mjuka värdena måste få ett större utrymme.

Avgifter

De olika certifieringsorganen har olika sätt att ta betalt. KRAV är tydliga, de tar betalt för varje certifierad produkt.. SMAK tar betalt per timme, för närvarande 900 kr + resa o traktamente. Båda företagen var villiga att lägga anbud på en produ¬cents certifiering. Bondenära vill ta 5 000 kr /företag en avgift som ska sänkas om bonden kontrollerar en annan bonde till 2 000:-. Det diskuterades möjligheter till gruppcertifiering som ett alternativ, men det är inte godkänt idag. Mejeriföretaget Milko arbetar så med Svenskt Sigill.

Deltagare i publiken framförde en mängd åsikter om hur certifiering ska gå till. Bla sas att; vi känner oss inte delaktiga längre, nu mer en polismyndighet och vi är bara en kund, fått uppmaningen att frakta bort skrotet men det var bondens traktor som stod där, myndigheterna har lagt beslag på ordet ekologiskt, höga kostnader och stor administration, 150 gårdsmejerister många är ekologiska men bara 7 certifierade, kontrollanten förstår inte odlingen och produktionen, aggressiv kontakt med KRAV jag blir bemött såsom en elev, om jag har 11 ostar som är nästan identiska så måste jag ha elva certifikat – trots att ingredienserna är de samma? Vad skulle det kosta att certifiera mej med 87 olika produkter?

Christian Nyrén, Aranea som fick försvara hur KRAV har arbetat säjer att de arbetar för förenklingar i certifieringen och han bedyrade att KRAV är intresserade av de små producenterna. KRAV tycker det är viktigt med professionalism men social kompetens hör också dit. Dagens system styrs av EU-förordningen och att myndighetens skydd av ordet ekologiskt är till för att skydda producenterna mot fusk och oseriös användning av det eko¬logiska begreppet.

Avslutningsvis undrar någon om inte Eldrimner kan ta fram ett certifieringssystem för ekologisk produktion och Inger Källander svarar att det är tekniskt fullt möjligt men hon tycker att det måste vara producenterna som driver det.
Frågan lär vi nog leva med tills nya lösningar har tagits fram.

Bra internetsidor för vidare läsning är

www.krav.se

www.smak.se

www.bondenära.se

www.ifoam.org Participatory Guarantee Systems under rubriken Organic facts. Så småningom kommer det att finnas en gemensam plattform för deltagardriven certifiering där.

Text: Liv Ekerwald