Djupdykning i sillens värld

Marinbiologen Ilona Miglavs, utbildningsansvarig på Hanssons, berättade om havets silver - sillen, eller strömming som den kallas i Östersjön. Enligt ett kungligt påbud från 1500-talet ska sill kallas strömming om den fångas öster om en linje mellan Kalmar och den polska kusten i Östersjön.

Sillen kan uppnå en imponerande ålder av 25 år. Det är en utpräglad stimfisk med en maxlängd på cirka 45 centimeter och en vikt upptill 800 gram. Honan uppnår könsmognad vid cirka två års ålder, leker på både vår och höst och lägger mellan 20 000–40 000 ägg. Det är en mycket fet fisk med en fetthalt på upp till 25 procent som innehåller höga halter av den hälsosamma fleromättade fettsyran omega 3 som till exempel anses kunna dämpa inflammationer. Födan består till en början av krill och mindre kräftdjur men övergår till småfisk när den växt sig större.

Ilona bjöd på ett underhållande och lärorikt seminarium om den lilla silverglänsande fisken. Deltagarna fick bland annat lära sig att ordet sill troligen härstammar från det isländska ordet sili som betyder fiskyngel, och att strömmingen har färre ryggkotor desto längre norrut den fångas. Det finns mycket vi inte vet om sillen, men klart är att sillen som de flesta av oss idag kanske främst förknippar med högtider som jul och nyår ända sedan 1500-talet haft en viktig betydelse i den svenska historien!

För de många fiskesamhällena längs Bohuskusten har de stora sillperioderna haft en avgörande betydelse för människors överlevnad och för spridningen av ekonomiskt välstånd. Under sillperioderna kom stora sillstim in mot kusterna och kunde fångas med de redskap som då fanns att tillgå. Tack vare sedimentprover på senare år och bra dokumentation från Hansaperioden om hur mycket sill som exporterades och hur många tunnor som byggdes vet man med säkerhet när de olika sillperioderna ägde rum.

Åren 1556–1589 ägde en av de tidigt dokumenterade stora sillperioderna rum, och därefter har de återkommit med cirka 100 års mellanrum fram till den senaste stora perioden som varade från 1877 till 1906, en period som det fortfarande talas om i folkmun längs kustsamhällena.

Rune Wikström, till vardags yrkesfiskare från Möja i Stockholms skärgård och medlem i Eldrimners styrgrupp, var dagen till ära salsvärd på seminariet och berättade om de goda strömmingsår han upplevde mellan 1975–1990, med stora stim av feta strömmingar som gjorde att framtidstron växte bland fiskare och kustbor. Och kanske är ny stor sillperiod på gång så att det återigen kan rapporteras in stora fångster på hundratals ton från fiskebåtarna.

Historiska källor vittnar om den ofantligt goda tillgången på sill som rådde under sillperioderna. Enligt vissa källor var det tidvis så mycket sill att den kunde håvas från land och att det var så mycket fisk att man kunde gå på vattnet. Även om det sista ska tas med en nypa salt så är det klart att det kring sillfisket växte fram en mängd olika former av kringliggande industrier, såsom tillverkning av tunnor.

Överflödet av den fisk som inte konsumerades av människor blev till grisfoder eller kokades till tran och exporterades till England där det lyste upp städernas gatlyktor. Ilona förklarade att det förhåller sig på liknande sätt idag, då överskottet från fisket bland annat blir till fiskfoder i norska laxodlingar.

Det nuvarande fisket efter sill sker med trål och ringknot, ett nät som läggs i en cirkel runt stimmen. På grund av sin effektivitet höll de redskapen under en period på att förstöra sillbestånden. Idag bedöms däremot bestånden av sill vara livskraftiga nog, och tillsammans med nuvarande regleringar och tillämpning av försiktighetsprincipen så ska de framtida bestånden inte äventyras.

Text: Aksel Ydrén

Internetmedia Kommunikationsbyrå AB