Lokala livsmedelsstrategier

Gunnar Rundgren är konsult och författare. Han har odlat grönsaker i den värmländska glesbygden och varit engagerad i stadsodling i Uppsala. Han har varit konsult inom ekologisk odling i så många länder så det är svårt att räkna. Han har byggt upp KRAV i Sverige och i en mängd andra länder.

Jordbruket i Sverige har förändrats kraftigt under många år. Jordbruket har förlorat många människor som av olika skäl valt att inte fortsätta som jordbrukare. Mycket betesmark och jordbruksmark har också gått förlorad. Tidigare var jordbruket bestående av en stor mångfald, men nu är det ytterst specialiserat, inte bara inom landet, specialiseringen är global. Sverige är beroende av import och självförsörjningsgraden har minskat.

År 1935 fanns det 1 600 mejerier i Sverige och för fem år sedan fanns 35 större mejerier och cirka 140 gårdsmejerier kvar.

Ett annat ansikte

Det finns ett motstånd mot denna utveckling. Detta motstånd har många olika ansikten och är organiserad på olika sätt, med till synes få gemensamma nämnare, men samtliga vill göra något gott och de har ett annat sätt att se på mat. ”Ansiktet” kallas regional gastronomi, mathantverk, vegetarianer, stadsodling, lokal upphandling eller självförsörjande. Det är många initiativ. Om man börjar analysera dem så kan man komma in på lokala livsmedelsstrategier.

När man börjar odla grönsaker i en stad, gör man inte det främst för att kunna försörja sig, utan det blir mer av ett socialt projekt, eller ett integrationsprojekt, ett politiskt ställningstagande för ett gemensamt utrymme. Mat och jordbruk går så långt utöver den mat vi producerar. Det handlar om sociala system och hur vi skapar vårt matsystem.

Konkurrenskraft eller livskraft

Konkurrenskraft är ett mantra som förespråkas knappt utan att någon säger emot. Det pratas om att ta bort särregler och att marknadskrafterna ska släppas in. Gunnar Rundgren har rest både i  mellanvästern i USA och i Brasilien, i de länder som producerar stora volymer till lägsta pris, ett konkurrenskraftigt jordbruk. Dessa områden är helt döda. Det finns inga som arbetar där och inga andra djur eller växter. En enda bonde med en enda gröda skapar ingen levande landsbygd.

I Sverige sprids fortfarande myten om at vi skall ha ett konkurrenskraftigt jordbruk, men det vi då skapar är en död landsbygd.

Idag har vi följande förutsättningar:

  • Ett minskat pris för bonden
  • Ökade utgifter för mat
  • Ökad ersättning för leden mellan bonde och tallrik
  • Ett stort konsumentintresse
  • Miljöersättningar
  • Information och kommunikationsteknik
  • Ökade kostnader för insatsmedel
  • Ökade konsumentutgifter till fritid

Detta tillsammans ger möjligheter till att tänka nytt och skapar möjligheter.

Allt hänger ihop

I de olika initiativen som finns med lokal mat, ekologiskt och mathantverk, finns det ibland ett motstånd mot några av de andra, trots att det går att ses som olika delar som hänger ihop. Ekologiskt betonar lokala resurser, lokalt betonar lokal ekonomi och social utveckling, mathantverk betonar att göra det bästa av råvarorna från jordbruket och att använda lokala resurser.

I stället för att ställa dessa mot varandra borde de kombineras. Folket och naturen finns där och det är det viktiga. Det är där råvarorna finns. Vi borde i större utsträckning kunna se kraften tillsammans.

Lokala livsmedelsstrategier

Regeringen håller just nu på att skapa en nationell livsmedelsstrategi, men på det nationella planet är handlingsutrymmet ganska begränsat, eftersom mycket bestäms på EU-nivå. På lokal nivå kan det dock finnas större utrymme till handlingsutrymme, och det finns flera som redan har gjort en lokal eller regional livsmedelsstrategi. De ser mycket olika ut och det är många olika typer av organisationer som står bakom strategierna. Det kan vara LRF, kommuner, regioner eller organisationer som exempelvis omställningsrörelsen. Flera av strategierna har gastronomiska inriktningar, exempelvis matstrategin i Sörmland - Stolt mat i Sörmland. Gastronomin används då som en hävstång till landsbygdsutveckling. Om strategierna inte handlar om gastronomi, handlar de om besöksnäring, några få om markanvändning, någon om stadsodling och någon om konkurrenskraftig produktion. Det är lätt att en lokal livsmedelsstrategi blir för ensidig och endast tittar på en aspekt. Men det är viktigt att få med många olika aspekter, först då kan den bidra till verklig förändring:

  • lokal produktion, förädling och konsumtion, ökad regional självförsörjning
  • upprättande av kulturlandskapet och skapande av nya kulturlandskap
  • sysselsättning och bosättning på landsbygden
  • sammanhang stad och land; mat, energi, folk, avfall
  • miljövård och biologisk mångfald

En inventering behöver göras om vad som sker och finns. Hur stor är den regionala självförsörjningen?  Vad finns inom regionen och hur stor del av det som säljs i butiken kommer från regionen? Vidare bör det utredas vilka resursflöden, vilka näringsämnen och energiflöden som finns. Vilka goda exempel finns redan idag och hur mobiliseras medborgarna? Strategin behöver ha tydliga mål och tydliga strategier framåt, så det blir tydligt vem som gör något med rapporten, så att det blir någon implementering.

Sverige bör öka sin självförsörjningsgrad, utan att gå hela vägen till att vara helt och hållet självförsörjande, eller att förbjuda handel. Vi kan dock inte som i dag ha helt öppna system.

Vem har då ansvar för detta? Det är lätt att hänvisa till någon annan. Det är systemet som knäcker mjölkbönderna, det är inte Arla, bönderna eller regeringen eller EU. Det vilar dock ett tungt ansvar på politiker, de ska se på samhället och föra det framåt i en bra riktning. Det offentliga har också ett stort ansvar, de måste många gånger visa vägen framåt. Att få in lokalproducerat i upphandlingar har också olika syften.  Är det för att den enskilda bonden ska få mer betalt, eller är det för ett större syfte att skapa ett mer hållbart samhälle? Många gånger är det för sent, lantbruken är redan nedlagda och kunskapen har gått i graven. Vi måste då börja om, vilket är verkligheten för många av mathantverkarna. De lär sig inte sitt yrke genom mormor eller morfar, utan måste söka kunskapen på annat håll. Hur ska vi överleva i glesbygden? Vi måste göra det tillsammans.

Ett jordbruk som är trevligt, som folk vill besöka på sin semester, som levererar goda produkter, som är vackert och där man ser att djuren har det bra, det är inte ett effektivt jordbruk. När det börjar effektiviseras, då blir det tristare. Tristare mat och tristare omgivning och sämre jobb.

Text: Christina Hedin

Internetmedia Kommunikationsbyrå AB