Tiraholms Fisk
När du följer vägvisningen mot Tiraholm blir vägen smalare och smalare tills du kör en smal, slingrande grusväg genom tät skog. När du når en vik av sjön Bolmen glesnar skogen och du ser stranden, sjön och de röda byggnaderna där Familjen Ekwall som driver Tiraholms Fisk har sin förädling, sin butik, sin restaurang, sitt hotell och sina hem. Här hittar du en lyckad kombination av mathantverk och turism hos företagarna som tar sig an förändring med förtjusning och skapar trender istället för att följa dem.
Det som började med Vicky och Nisse Ekwalls önskan att bo på landet har under åren utvecklats till att bli ett välbesökt turistmål med unikt mathantverk, trendsättande gårdsbutik, uppskattad restaurang och ett sprillans nytt gårdshotell. – Vi är lantbruksutbildade båda två, men lantbruk i början av 1980-talet, när vi hade studerat klart, det var ingen höjdare, säger Vicky Ekwall.
Hennes man Nisse är född på Tiraholms Säteri, som ligger vid Bolmens strand i Hallands län. På 1920-talet köpte Nisses farfar gården och Nisses föräldrar tog sedermera över och drev konventionellt jordbruk kompletterat med fiske fram till 1980-talet när Vicky och Nisse tog över.
– Fisket var den del som snabbt blev den viktiga för oss. Jordbruket arrenderade vi ut till grannbönderna, berättar Vicky.
Bolmen är Sveriges tionde största sjö. Där finns gös, gädda, ål, lake, abborre, braxen och mört plus säkert tio arter till. Sedan de tog över gården har Ekwalls bedrivit yrkesfiske med miljövänliga bottengarn i sjön, det vill säga stora ryssjor som sätts ut efter att isen gått upp.
– De vittjas minst tre gånger i veckan, men ibland betydligt oftare, till slutet av oktober då de tas upp för vintern, berättar Nisse.
Fisken fångas levande. Den som är för liten släpps tillbaka. Några hundra meter utanför bryggan ligger fiskodlingskassarna där det odlas regnbågslax. Nisse balanserar vant på båtens reling medan han fyller de finurliga matautomater som gör att fiskarna i kassen kan få mat om de simmar mot en pinne vid automaten. Andra eller tredje sommaren används den odlade fisken i verksamheten.
Tiraholms Fisk
Tiraholmsbrädan
Gårdsbutiken på Tiraholms Fisk öppnade redan 1988, efter att efterfrågan på att handla fisk på gården ökat.
– Målsättningen är att kunden antingen ska möta oss vid bryggan och få med sig färsk fisk hem eller att de går in i restaurangen och njuter av en färdiglagad rätt, men även alla steg däremellan, förklarar Nisse.
Gårdsbutiken var en av de första i Sverige. Många av kunderna var tyskar som helt enkelt ville köra ner på en grusväg. När vägen tog slut klev de ur bilarna och köpte lite rökt fisk och därifrån har det växt.
– Vi vet exakt var fisken kommer ifrån och har följt den från början till slut. Det är en historia som vi lätt kan förmedla. Tiraholms Fisk sålde lokalproducerat långt innan det blev trendigt.
– Många av kunderna var tyskar som helt enkelt ville köra ner på en grusväg. Det fick man inte i göra Tyskland, men det fick man på vår. När vägen tog slut klev de ur bilarna och köpte lite rökt fisk och därifrån har det växt, säger Vicky.
I gårdsbutiken säljs även nu färsk fisk, rökta och gravade produkter, samt patéer och inläggningar. Allt kommer från sjön utanför dörren. Storsäljaren är den varmrökta regnbågslaxen som finns med sex olika kryddningar. På väggen i gårdsbutiken sitter stora torkade gäddhuvuden. Den största gäddan vägde 20 kg och var 1,4 meter lång innan den blev av med huvudet. Gäddhuvudena är inte direkt några storsäljare, men det säljs något varje år, oftast till Tyskland.
Medan Vicky, Nisse, Malin, Jonas och deras anställda fikar i det nya hotellets matsal kommer en besökare in, trots att det är stängt. På tyska frågar hon efter att få köpa vykort. Vicky hjälper henne genast till rätta. På tyska. Det hade alla i familjen gjort. De tyska turisterna har alltid varit viktiga och speciellt när företaget byggdes upp.
– Att kunna tyska är en viktig del av vårt värdskap. Vi är ju beroende av att folk kommer tillbaka, säger Malin.
Och det gör folk. Varje år har Tiraholms fisk runt 40 000 besökare. Bara några minuter efter att vykortsköparen lämnat hotellet kliver en tysk herre in. Hans fiskeutrustning har trasslat till sig. Nisse talar om för honom att det är över 5 mil till närmsta fiskebutik. Den tyske mannens bekymrade min får Nisse att be honom att hämta grejorna så reder han ut den hopknutna linan åt honom. Allt sker på tyska såklart. Nästa fråga från samme man rör färsk fisk. Kan de möjligen få köpa lite sådan? Självklart kan det ordnas. Jonas tar emot i förädlingslokalen om en stund. Det blir nog sik.
Utvecklingen av fiskprodukterna på Tiraholms Fisk satte igång på riktigt i början på 1990-talet. Vicky började göra bland annat patéer och gäddburgare.
– Det är roligt att de produkter som vi gjorde när vi var precis i början av vårt mathantverkeri håller än i dag, säger Vicky.
Det som har fungerat bra har behållits på Tiraholms Fisk. I övrigt har utvecklingen och förändringen av företaget hela tiden fortsatt.
– I ärlighetens namn har vi inte tänkt så mycket, utan bara gjort. Både Nisse och jag är ”doers” och när det bara var vi två så bestämde vi vid frukosten vad vi skulle fixa. Så höll vi på ganska länge. Det är egentligen först nu med hotellet och när barnen är med som vi planerar på ett bättre sätt, erkänner Vicky. Restaurangen öppnade 1998 och det tog i och för sig mer än en frukost innan Vicky och Nisse bestämde sig för att bygga den.
– Våra kunder i affären påpekade att de ville ha någonstans där de kunde äta och inte bara handla, men en restaurang skulle göra oss bundna på ett helt annat sätt än vad gårdsbutiken gjort och vi skulle också behöva mer personal. Samtidigt hade jag längtat efter ett riktigt kök för att kunna utveckla produkterna, berättar Vicky.
Det blev restaurangbygge, men det började med en betydligt mindre restaurang än den som finns idag. Då fick 40 personer plats inomhus. Nu ryms nästan tre gånger så många i den rustika lokalen som tidigare var gårdens tröskloge.
– Vi har hela tiden handlat eller renoverat när vi haft råd, säger Vicky.
Efter stormen Gudruns härjningar i januari 2005 användes delar av det stormfällda virket till att bygga ut restaurangen. Det blev också pub och glasskafé.
I restaurangen är det Vicky som är dirigent. Hon har komponerat menyerna och hon lagar maten, men hinner också hjälpa stamgäster till rätta, fixa till bordsplaceringen och instruera personalen. Portionerna som serveras är rikliga.
– Ungefär i samma veva som vi öppnade restaurangen blev det trendigt att ha väldigt stora tallrikar och väldigt små portioner. Det har jag aldrig tyckt varit nån bra idé. Jag tycker att man ska bli mätt om man går ut och äter på restaurang. Till de varma eller kalla fiskrätterna, där man kan välja mellan stekt, rökt, friterad, grillad eller gravad fisk, serveras grönsaker och tillbehör som Vicky helst vill ska komma från närområdet. Speciella maträtter för barn stämmer inte heller överens med Vickys filosofi.
– Jag tycker att barnen ska kunna få en mindre portion av allt det vi har på menyn, så att de också äter fisk som de vuxna gör. Precis som med gårdsbutiken var Tiraholms Fisk före sin tid med gårdsrestaurang.
– När vi började fanns inte det här med närproducerat i allmänhetens medvetande och det kan vara en del i vår framgång. När den trenden kom var vi redan igång med både gårdsbutik och restaurang.
En gäst i restaurangen berättar att han tar med sig sin familj för att äta på Tiraholms Fisk två gånger varje sommar.
– Det är ändå svårt att välja vad man ska äta, säger han.
För den som inte lyckas har Vicky komponerat en mixad grilltallrik med gädda, gös och regnbåge och en kall tallrik med fyra olika sorters regnbågslax. Du blir garanterat mätt, oavsett vad du väljer från menyn.
Besökarna på Tiraholm kan inte heller undgå att lära sig om fiske och om matproduktion. Menyerna och underläggen på borden är fyllda av matnyttig information. En av de mindre gästerna är helt uppslukad av bilderna på de olika fiskarna på baksidan av menyn och försöker lära sig dem.
– Gös, gädda, regnbågslax, lake, ål. Ål, lake, regnbågslax, gädda, gös, läser hon om och om igen.
På underläggen förstärks även det lokalproducerade. Där står att fisken som serveras kommer från sjön precis utanför och att den därför troligen har rest en kortare sträcka än vad du har gjort för att komma hit. Den som väljer att läsa de informativa skyltarna om gården eller gå tipsrundan i omgivningarna får lära sig ännu mer om fisk, men även om allemansrätt, om sjön, om fliseldning, om jakt och om historia. Utanför restaurangen simmar fiskar i stora kar.
– Eftersom insjöfisk är ett okänt område för många, tycker vi att det finns en anledning att lära ut lite mer. Barn tycker det är roligt och ända sedan vi öppnade gårdsbutiken har vi haft möjlighet att erbjuda besökarna att gå och titta på fisk. När det är svalare kan man få se både gädda, abborre och gös. På sommaren visar vi upp ål. Folk gillar det och det blir lite levande, säger Vicky.
En strid ström av bilar rullar in på parkeringarna. De tyska husbilarna är flest, men det finns även svenska. I juli månad i år kunde de räkna till 320 ställ-platsnätter.
– Husbilarna var verkligen något vi halkade in på. Vi var på en mässa då en journalist frågade om vi hade ställplats för husbilar. Vi visste inte riktigt vad ställplats innebar, men vi sa att vi fall höll på att fixa sådan. När vi kom hem från mässan markerade vi ut en bit av parkeringen som ställplats. Efterhand har vi utvecklat den så att man kan få el, vatten och soptömning. Det innebär naturligtvis ett tillskott till restaurangens, konstaterar Vicky.
Men trots husbilsexpansionen kommer de flesta besökarna fortfarande från närområdet.
– Trots att vi är ett landsbygdsföretag ligger vi i ett expansivt område med många städer. Det kommer folk från Värnamo, Gnosjö, Gisslaved, Anderstorp och hela Halland. En hel del göteborgare kör ner också.
Skåningarna försöker man flörta lite extra med på hösten runt fars dag. Då bjuds det in till firande av Mårten Gös i samband med Fars dag.
– Gös har blivit en oerhört populär fisk, säger Nisse. I samband med det dignande julbordet med insjöfisk och viltprodukter får du hugga din egen julgran. Vicky menar att satsningen på turism är det som har gjort att företaget har kunnat fortsätta utvecklas.
– Turismen är väldigt viktig för oss. Vi hade kunnat sälja vår fisk och vårt mathantverk på torg och marknader från vår fiskbil. Det hade inte krävt lika mycket lokaler och personal, men det hade inte heller varit lika roligt. Dessutom hade då troligen inte barnen kunna stanna kvar i företaget, konstaterar Vicky. Utöver familjen jobbar nu två personer heltid och en person på deltid på helårsbasis. Under sommarhalvåret anställs också ett 30-tal ungdomar.
På Tiraholms Fisk ser Vicky en tydlig trend att besökare åker från städerna till landsbygden för att äta och handla.
– Det är rätt häftigt och jag har tänkt på det mycket i sommar. Mathantverkare och gårdsbutiker har lyckats med att få ut folk på landet. Förr var det hela tiden: nu sticker vi till stan och går på restaurang, men nu är det häftigt att vi har vänt det, säger Vicky nöjt.
Att gästa Tiraholm och omgivningarna runt Bolmen har anor långt tillbaka. Redan riddaren Ebbe Skammelsson, som är huvudperson i en medeltida svensk ballad, ska ha tagit sin tillflykt till trakten, efter en misslyckad kärlekshistoria som slutade med ond bråd död. Någon sådan dramatik finns det knappast för besökarna som nu övernattar på Tiraholms hotell. Det är ett modernt gårdshotell, med 18 rum, som kommit till dels eftersom gästerna efterfrågat det och dels för att skapa sysselsättning åt ännu en generation, eftersom generationsskiftet på Tiraholms Fisk har påbörjats. Mamma, pappa och de tre barnen Ekwall har bildat ett aktiebolag som de äger tillsammans.
– Det är mot naturen att lägga av, säger Nisse och ler.
Han, Vicky, Malin och Jonas jobbar alla fyra heltid i företaget.
– Det är jätteroligt att barnen vill fortsätta. Det känns svårt att sluta, men på det här sättet kan vi stötta våra barn, säger Vicky, som också gläds åt att hela klanen nu bor på Tiraholm.
– Alla barn bor i varsitt hus på gården. För några år sedan var vi tre som bodde här. Nu är vi tolv, säger hon stolt.
Storebror Jens jobbar på IKEA och är inte delaktig i den dagliga driften, men väl i aktiebolaget och i utvecklingen.
– Han är strategen och plockar in sina erfarenheter från sitt jobb och det han upplever runt om i världen. Det är både väldigt bra och lite jobbigt att han lyfter blicken och kommer med idéer och tankar hur vi kan utvecklas och bli bättre och göra saker annorlunda. Inte minst i hotellsatsningen har han varit väldigt drivande och delaktig. Det hade inte sett ut som det gör om inte han varit med, säger Malin.
Tillsammans med pappa Nisse sköter lillebror Jonas fisket och förädlingen. Han pratar inte så mycket och inte så gärna.
– Det finns andra som är bättre på det, säger han och ler.
Malin tror inte att det finns så många som är bättre än honom på att fiska och på att förädla fisken.
– Det finns nog inte många som filear gös eller röker fisk på det sätt Jonas gör. Det är en väldig trygghet att ha honom här jämte pappa och mamma, säger Malin.
Själv har hon huvudansvaret för hotellet. Hon är utbildad turistekonom från Linnéuniversitetet och skrev lämpligt nog sin uppsats om generationsskiften i turistföretag.
– Hotellet har blivit ett naturligt sätt att utveckla företaget, utan att för den skull äventyra råvaran eller förädlingen.
Restauranggästerna har i många år frågat efter övernattningsmöjligheter och företag har framför önskemål om kunna hålla konferenser och möten på Tiraholms Fisk.
– Vi har ett väldigt företagsrikt område runt omkring oss, konstaterar Malin.
Den 21 maj checkade de första gästerna in på hotellet, som dock ännu inte har invigts.
– Vi fick så många bokningar direkt, så vi har inte hunnit. Vi prioriterade besökarna framför att någon skulle klippa ett band, men det är väl inte för sent än, säger Malin och skrattar.
Hennes intresse för turism kom tidigt.
– Jag vet att jag när jag var liten skrev i en sådan här ”Mina vänner"-bok att jag ville jobba som servitris och att min högsta önskan var att resa jorden runt. När jag tog studenten insåg jag att de där två grejerna gick bra att kombinera. Jag kunde sommarjobba som en galning på Tiraholms Fisk och sen hade jag ganska mycket tid att kuska runt i världen, jobba på skidorter och åka skidor.
Nu är prioriteringarna kanske något annorlunda, men essensen finns kvar.
– När jag var yngre handlade det om att själv uppleva världen. Nu handlar det mer om att ta världen till Tiraholm. Den svenska landsbygden har många unika värden som jag vill visa upp, resonerar hon.
I bygget av hotellet har det varit viktigt att ta vara på det unika med platsen och insjöfisken. Från fångst till förädling och försäljning.
– Det är ingen annan än vi som gör det, i den här omfattningen. Det har vi tagit med oss in i hotellet också. Det är ingen slump att mattorna i hotellet liknar en kulen, halvblåsig sjö, att det hänger gamla gistna åror i rummen och att det finns fisklådor i konferensrummen. Hotell finns det många, men att vi är ett livskraftigt, förädlande yrkesfiskeföretag är ju det som är unikt med oss, förklarar Malin.
Den yngre generationen Ekwall är alltså redan engagerad i företaget. Och det finns inget som tyder på att engagemanget eller utvecklingen avtar.
– Har mamma och pappa lyckats hålla liv i och utveckla det här företaget i 40 år, så ska väl vi kunna hålla liv i det i minst 40 år till. Sen måste varje generation få göra egna val och utveckla egna idéer, säger Malin.
Hon tycker att någon slags utveckling måste finnas hela tiden, men det kan inte alltid vara att bygga nya, stora byggnader utan samtidigt behöver man förädla det som redan har byggts upp.
– Vi vore dumma om vi frångick mammas och pappas grundvärden i företaget. Både när det gäller mathantverket och hållbarhetstänket. Det har funnits med i den här verksamheten från starten och långt innan ord som klimatsmart, hållbart, närproducerat, ekologiskt och cirkulär ekonomi var på var mans läppar. Det har alltid varit vår verklighet utan snygga termer, så det tar vi självklart med oss in i framtiden, säger Malin Ekwall.
