I början av sommaren lanserade Institutet för språk och folkminnen sin nya kunskapsbank, Matkult, med regionala recept från de senaste århundradena.
- Vi hoppas kunna inspirera både allmänhet, mathantverkare och kockar till att använda materialet, säger Åsa Holmgren som är forskningsarkivarie på Institutet för språk och folkminnen.

I institutets samlingar finns ett stort  och varierat material som har med mat, dryck och måltider att göra. Det är beskrivningar och berättelser, delvis på dialekt, om traditionell matkultur; om råvaror, maträtter, matframställning och måltider från olika delar av Sveriges landsbygd. Materialet finns nu tillgängligt via en webbplats med både karta och kokbok.
– Vi har velat visa upp de samlingar som redan finns för att inspirera matintresserade, i första hand mathantverkare. Det finns mycket material och på många håll kan man gå ner på sockennivå för att jämföra recept, förklarar Åsa Holmgren.

Materialet i kunskapsbanken har samlats in under olika tidsperioder. Mellan 1897 och 1915 fick till exempel elever som utbildade sig till hushållslärare på Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, i uppdrag att samla in recept från olika delar av Sverige och detta är en del i den digitala kokboken. Under 1920-talet intervjuades äldre människor runt om i Sverige om sina matminnen och recept.
– Det gör att vi till exempel har en hel del recept på olika sorters nödbröd från
1860-talets hungersnöd.
Projektet innefattar än så länge mjölkprodukter, bröd, potatis, baljväxter, bär och frukt, kål, honung och öl, men Institutet för språk och folkminnen hoppas att det ska utökas.
– Jag hoppas vi kan lyfta fram även chark och fisk framöver, säger Åsa.

Projektet är en del av regeringsuppdraget Traditionell småskalig matkultur där flera myndigheter tillsammans arbetar för ett levande och dynamiskt kulturarv kopplat till mat och livsmedelsframställning. Förutom Institutet för språk och folkminnen deltar även Jordbruksverket, Riksantikvarieämbetet och Sametinget. Uppdraget finansieras av landsbygdsprogrammet som består av
stöd och ersättningar för att utveckla landsbygden.
– Det finns ett väldigt stort intresse för vad som är lokalt och vi vill bidra med våra kunskaper, säger Åsa.
Själv fascineras hon av att de råvaror och traditioner som syns i recepten skiljer sig så mycket åt.
– Det kan finnas 20 olika recept på ärtor och fläsk och alla är olika. Det är roligt att faktiskt kunna visa att variationen är så stor, säger hon.
Tidigare har till exempel dialekter, folktro och traditioner varit det som institutet
lyft fram. 
– Det är extra roligt att göra det här eftersom mat inte lyfts så mycket av Institutet för språk och folkminnen tidigare, säger Åsa Holmgren. //