Filémaskin ska öka lönsamheten

Filémaskiner har varit lyft vittnar andra kustföretagare.

Ölands yrkesfiskare strävar nu efter att vända trenden med bristande lönsamhet genom att satsa på lokalt förädlad strömming och sill. 

Genom att förädla fisken med hjälp av en filémaskin räknar yrkesfiskarna med att öka värdet på sin fångst mångdubbelt, från några få kronor per kilot till uppemot 100 kronor. En av de engagerade i projektet är Stefan Nilsson från Bläsinge som är en av de få kvarvarande yrkesfiskarna på Öland. Han har fiskat yrkesmässigt sedan 1974. 
– Fisket var bra fram till mitten av 1980-talet, men därefter blev det sämre i takt med att miljöproblemen ökade och det viktiga ålgräset försvann från bottnarna, vilket gjorde att fiskarnas lekområden försämrades, säger Stefan Nilsson.

På Öland har det småskaliga och kustnära yrkesfisket en lång tradition och har historiskt bedrivits efter torsk, sill, lax och plattfisk. Precis som i många andra traditionella fiskelägen har antalet aktiva yrkesfiskare minskat under senare år, bland annat på grund av övergödningen och skadorna från säl och skarv, vilket gör det allt svårare att bedriva ett lönsamt kustnära yrkesfiske. År 2018 fanns det tolv aktiva yrkesfiskare kvar på Öland, men med hjälp av en nyligen inköpt filémaskin för strömming och sill planerar några av de nu kvarvarande yrkesfiskarna att börja förädla och sälja sin egen fångst lokalt. Filémaskinen är ännu inte i drift, utan står fortfarande i en lokal i Bläsinge. Den har kostat runt en miljon kronor och har huvudsakligen finansierats med projektmedel från EU:s fiskerifond. Fonden syftar bland annat till att öka vidareförädlingen av den vildfångade fisken för att bidra till en förbättrad lönsamhet inom det kustnära yrkesfisket.
– Inköpet av filémaskinen hoppas jag kan göra mycket för att öka lönsamheten i det småskaliga, kustnära öländska fisket, säger Tore Johnsson, yrkesfiskare i Böda på Öland.
Sill och strömming är betydelsefulla fiskarter för det svenska kustnära yrkesfisket. Det konstaterar de många salterier och fiskelägen som finns längs hela Östersjökusten. Många historiska källor vittnar om den period då strömmingen bokstavligen var havets silver. Redan i de isländska sagorna finns exempelvis det svenska sillfisket beskrivet och enligt forskning ska det ha sysselsatt 30 000 personer i Sverige på 1300-talet. 

Än idag är strömmingsfisket av stor betydelse för fiskförädlare och kustnära yrkesfiskare. För många av dem har inköp av egna filémaskiner haft stor betydelse. Det menar bland annat Nisse och Stina Sjöström som driver Gamla Salteriet i Obbola vid Umeälvens mynning. I deras verksamhet ingår förutom yrkesfisket en liten gårdsbutik och sommarservering. De säljer även en del fisk genom den lokala rekoringen. 
– Vi skaffade filémaskin redan i början av 1990-talet vilket innebar att vi kunnat sälja färska strömmingsfiléer till kunder och restauranger i Umetrakten, säger Stina Sjöström.

Norrsundet utanför Gävle är ett annat fiskeläge där strömmingsfisket har starka traditioner. Från området härstammar sotare, som är halstrade hela strömmingar. Även böckling är en storsäljare för ortens fiskförädlare. Dennis Bergman är en av de aktiva yrkesfiskarna i Norrsundet och han driver tillsammans med sin far Anders Saltharsfjärdens fisk. De säljer både färsk och förädlad fisk i varsin fiskvagn. 
– Ett avgörande steg i företagets utveckling togs då Anders under mitten av 1990-talet, trots omgivningens skeptiska inställning, investerade i en filémaskin för strömming, berättar Dennis Bergman. 
Med facit i hand är det en mycket lyckad investering som gör att Saltharsfjärdens fisk numera kan sälja färska strömmingsfiléer även till livsmedelsbutiker.

Filémaskinen innebär också att lokala yrkesfiskare hyr in sig hos dem för att få sin fångst filead. Strömmingsfiléerna säljs färska i fiskvagnar och kostar då 100 kronor per kilo. 
– Det är inget problem att bli av med strömmingen, utan det är snarare svårt att tillgodose den lokala marknaden med färsk strömming, säger Dennis Bergman och berättar att han under sina drygt tio år som aktiv yrkesfiskare märkt hur bestånden minskar.
– En av förklaringarna tror jag är den storskaliga trålning som pågår några sjömil utanför kusten där strömmingen i stor utsträckning blir till fiskmjöl i danska foderfabriker.

Sill och strömming tillhör de animaliska livsmedel som har lägst uppmätt klimatpåverkan; lägre än exempelvis kyckling, ägg och blåmusslor. Fisket efter strömming sker också längs hela Östersjökusten, även om strömmingen övergår till att bli sill då man passerar en gräns mellan Kalmarsund och Polen enligt ett kungligt dekret från 1500-talet. Även halten av dioxiner och andra miljöfarliga ämnen som PCB och kvicksilver har under det senaste årtiondet minskat kraftigt i Östersjön och bidragit till en återhämtning av flera toppredatorer som säl, havsörn och utter. Detta har i sin tur bidragit till att en stor del av den strömming som fångas befinner sig under Livsmedelsverkets gränsvärden, men det förekommer fortfarande strömming med för höga halter, vilket gör att Livsmedelsverkets rekommendationer kvarstår. Rekommendationerna innebär att barn, ungdomar och  kvinnor i barnafödande ålder samt gravida och ammande inte bör äta denna fisk mer än två till tre gånger per år. De som inte tillhör dessa grupper kan däremot riskfritt äta strömming en gång i veckan. Genom att använda förädlingsmetoder som sänker fetthalten, som rökning  och gravning, har man även sett att halterna av dioxiner och PCB kan reduceras med upp till 25 procent. 

I Finland har forskaren Anu Turunen studerat grupper som är högkonsumenter av Östersjöfisk och i en doktorsavhandling vid Kuopi universitet kommit fram till att nyttan med att äta fet fisk överstiger de eventuella skadliga effekterna av de miljögifter som följer med fisken.

Aksel Ydrén
aksel@eldrimner.com

Internetmedia Kommunikationsbyrå AB