När jag i augusti började på Eldrimner hade jag svårt att veta vad som skulle vänta mig eller vilka studerande som jag skulle möta som utbildningsledare på vår YH-utbildningen. En känsla av att det skulle bli ett inspirerande och kreativt läsår infann sig snabbt när jag första dagen fick lyssna på de YH-studerandes framtidsvisioner. Den känslan har inte på något vis förändrats, däremot förstärkts och förfinats.
De senaste veckorna har jag haft förmånen att träffa våra YH-studerande oftare eftersom de varit tillbaka i Ås efter sin första LIA-period. Bubblandet mellan dem har gått att ta på, de har bubblat av inspiration från att ha varit ute på arbetsplatsförlagt lärande bland Sveriges alla mathantverkare. Det har liksom inte funnits någon hejd på det som de studerande vill dela med sig sinsemellan, till oss på Eldrimner och vi har alla lyssnat storörat.
Som en del av sin LIA-kurs ska de studerande även göra en muntlig redovisning för mig och sina klasskamrater. Att få lyssna på de här redovisningar var inget annat än en fröjd och det är så tydligt – Sverige har mathantverkare som håller hög kvalité, som vill lära ut sitt hantverk och som bjuder på sig själva. Det i sin tur leder till att vi på Eldrimner kan utbilda nästa generations mathantverkare som också kommer att hålla hög klass. De studerande berättade i sina redovisningar att de redan från dag ett har känt sig välkomna, fått ta ansvar, fått vara kreativa och framför allt fått utvecklas. De berättade om personer som inspirerade och hur de fått en ytterligare en pusselbit till förståelsen för mathantverk. De berättade om stålkvinnan, de berättade om personen som påminde om den mänskliga dimensionen av mathantverk, de berättade om företaget som väljer det småskaliga framför expansion och de berättade om den drivkraft som finns ute i landet. Fina redovisningar och betraktelser som jag önskar att fler fick ta del av.
De personliga samtal som jag haft med våra YH-studerande de senaste veckorna har ytterligare förstärkt min känsla från den första skoldagen i augusti. På bara tre månader har deras intresse och förståelse för mathanverk blivit än tydligare – en helt ny värld har öppnat sig. Passionen för yrket finns där tillsammans med realism kring att det här yrket kräver sin person. Nyfikenheten kring vad man kan skapa med mathantverk och hur mathantverk kan bidra till hållbarhet är stor. Deras visioner från den första skoldagen finns kvar i tanken och det är häftigt att följa med på resan som kan ta dem till deras framtidsvision eller någon helt annanstans. Jag ser redan fram emot att få höra om deras kommande äventyr!
