Vägen till Petersborgs gård slingrar sig fram genom det bördiga, skånska odlingslandskapet. När skylten till gården blir synlig svänger man upp genom en allé och där dyker de imponerande vitmålade gårdsbyggnaderna upp och det stora huset med rosor vid entrén. Gården är byggd på 1830-talet. I närheten hade Hans Svenssons föräldrar, som ursprungligen kommer från Lund, en sommarstuga. Efter att Hans tagit studenten tog det två år innan han fick rycka in i lumpen. Under de åren bodde Hans i stugan och jobbade som kyrkvaktmästare.
– Före lumpen trodde jag att jag skulle bli yrkesmilitär. Efter lumpen trodde jag inte det, förklarar Hans, vars pappa hade varit lantbrukare och hans intresse hade smittat av sig på Hans. 

När gården, som i dag är Hans och hans fru Monikas hem, i närheten av sommarstugan blev till salu la familjen ett bud, som efter några turer blev accepterat. Gården var då en traditionell växtodlingsgård.
– Ett brinnande intresse kommer man en bit med. Men inte hela vägen, säger Hans, som därför gick en driftledarutbildning på Skurups lantbruksskola.
– Konventionellt lantbruk är inte så mycket sälj. Du odlar. Lämnar det du odlat. Får avräkning och säger jasså. Det finns ingen möjlighet att påverka.
Men Hans gillar att påverka och räkna.
– Kan någon annan göra din kalkyl kan inte du tjäna ­pengar., konstaterar Hans.
Med hjälp av en växtodlingsrådgivare från Hushållningssällskapet fick Hans kontakt med den ekonomiska föreningen Österlenkryddor och började odla kummin. Den kummin Hans odlade såldes till mindre grossister och små kryddhandlare. Det var kryddor som växer högt upp och inte på marken och som kan tröskas med samma maskiner som tröskar spannmål som Hans var intresserad av och där kom även senapen in i bilden.
– I Sverige tillverkas all industrisenap i en och samma fabrik i Eslöv. Senapsfröna kommer från Kanada, förklarar Hans, vars idé var att odla och sälja skånska senapsfrön.
– Många här i Skåne gör egen senap till lutfiskens senapssås.
Någon sådan tradition fanns inte Hans släkt, men han gjorde sin första senap på egna senapsfrön. Det blev en traditionell skånsk senap.
Tillsammans med en producent av rapsolja stod han på julmarknad med sina 20–30 burkar. Alla såldes.
– Jag var jätteglad. Jag hade ju gjort den själv.
Därefter följde arbete med tillstånd och förädlingsgodkänd lokal. År 2001 byggdes det första tillverkningsköket på Petersborgs gård.
– Det konventionella lantbruket var det jag levde på. Senap och kummin hade jag på sidan om. 

Det var ett byte av traktor som gjorde att Hans bestämde sig för att satsa helhjärtat på mathantverket.
– Jag tror det var 2009. Jag hade ett bra inbyte, men skulle ändå ge 1 miljon emellan för en ny traktor och då kom tankarna på att satsa den där miljonen på senap och kummin i stället. Det var inte någon bra tanke, säger Hans och ler. 
Hans fru Monika hade öppet i gårdsbutiken under november och december det året. Hans deltog i sjutton julmarknader på sexton veckor. 
– Jag var nöjd med försäljningen, men Monika hade sålt mer i gårdsbutiken. Därför blev det en riktig gårdsbutik och större tillverkningslokal året efter. 
Länge var tanken att det skulle vara en gårdsbutik som kunde vara en konkurrent till ICA i grannbyn. Hans var övertygad om att den skulle vara öppen året om.
– Det gick inte så bra. Kunderna var få under främst januari, februari och mars. Och de kunder som kom tyckte att hyllorna var tomma, eftersom det inte var lönsamt att ta in färska charkuterier till exempel.
Verksamheten förändrades igen.
– Vi hade också blivit klokare. Vi lämnade marknaderna, sålde enbart i butiken och sålde enbart svenskt mathantverk.

Eftersom det var en utmaning att få folk till landet året om föddes idén om att starta butik inne i en stad. Och det blev Lund, tre kvart i bil från gården. 
– När jag kom in i Saluhallen i Lund kände jag ”Här ska vi vara!”. Det var lite som att komma hem. Jag är ju från Lund.
År 2015 köptes lokalen i Saluhallen och att sälja svenskt mathantverk blev fortsatt den rådande filosofin för Hans och Monika. Lund som stad har fortfarande ett tydligt centrum. Det är en plats som både har universitetet och ungdomarna och även föräldrarna, forskarna och pensionärerna.
​– I Lund så bor de som tror att de är smarta, säger Hans med ett leende, men förklarar sedan att han upplever att det finns många som har råd att lägga pengar på mathantverk i Lund.

Han och Monika har också byggt upp en personlig relation med sina kunder och Hans poängterar flera gånger att man måste känna till sin målgrupp när man öppnar butik.
– Jag hade gärna sålt kläder, krukor och prylar. Men jag blev övertygad om att det skulle vara våra produkter och annat svenskt mathantverk, säger Monika. Det var dock inte helt lätt att hitta varor att sälja. Alla mathantverkare kan inte producera och leverera kontinuerligt. Men många kan. I saluhallsbutiken finns allt från Alterhedens rabarberprodukter från Norrbotten till mjöl från Limabacka på västkusten.
– Till slut hittar man sina favoritleverantörer, konstaterar Monika.
Butiken ligger vid en av ingångarna till saluhallen och flödet av kunder till butiken är konstant. Många kunder är stammisar. 
– De är grundplåten som kommer varje vecka och köper sina vanliga produkter, säger Monika.
Saluhallen i Lund har funnits i över 100 år och det finns en tradition av att gå dit och handla. Själva hallen ägs nu av kommunen.  För Petersborgs gård är den egna huvudprodukten senapen.
– När det finns erbjuds grönsaker och bär från gården, berättar Monika.
Flera olika sorters honung finns också och det har Monika fått pris för.  

På Petersborgs gård odlas nu senap, kummin och linfrö på en tredjedel av åkermarken, men tyvärr är Hans en av få senapsodlare som finns kvar i Sverige. – Det kanske är fyra fem kvar i Sverige, säger Hans.
Genom samarbete använder andra odlare i trakten hans övriga mark till spannmålsodling. Samma maskiner som för konventionellt jordbruk används till Hans kryddgrödor. Hans beskriver sig själv som 30 % senapstillverkare och ­70 % råvaruproducent. Han odlar brunt och gult senapsfrö som inte blandas förrän i recepten. Han lär också gärna upp nya senapstillverkare och kan stoltsera med att de flesta senapsmedaljörerna i SM i Mathantverk de senaste åren har lärt sig göra senap av honom. Under 2025 flyttade senapstillverkningen hemifrån gården till Tomelilla.
– Dit tar det 13 minuter med bil.
Hans tillverkar sju eller åtta sorters egen senap. Dessutom legotillverkar han senap åt fem andra företag. Någon stor senapsälskare var dock Hans inte från början. Då åt han knappt någon senap, men nu har hans konsumtion ökat. Han uppskattar mycket att få äta andra senapstillverkares senap.
– Jag kan bli lite less på min egen, säger han och skrattar.
Hans har jobbat heltid i företaget sedan 1994. Sedan 2014 gör Monika också det. Nu har de även en anställd och det kan bli fler.
– En mathantverkare måste hela tiden vara beredd att ändra sitt koncept och får inte låsa sig, säger Hans.